turn it down

Intervju med Frank Zappa 93, samma år som han dog.

"How does Frank Zappa wants to be remembered?"
"It's not important."
"Not important at all? Wanna be remembered for the music?"
"It's not important to even be remembered. The people who worries about being remembered are guys like Bush. These people wants to be remembered. And they spend a lot of money, and do a lot of work to make sure that the member is just terrific."
"And for Frank Zappa?"
"I don't care."

Och sen så lyssnar man på Joe's Garage och beundrar honom ännu mer. 

work

det blev trots alla sjbajståg en fin dag. åkte upp och kollade på shout out louds när dom spelade och signerade på pet sounds. (likadant som dom gjorde med our ill wills). det var mysigt, dom spelade play the game, walls, fall hard och too late too slow. men hur mycket jag än gillar albumet så är det inte som our ill wills. som agnes sa idag så känns work så väldigt välproducerat, nästan lite föör välproducerat. lämnar inte så mycket åt fantasin som our ill wills gör. menmen, fortfarande ett väldigt bra album.

annars så är dagens låtar:
simon&garfunkel - cecilia
doves - there goes the fear
jens lekman - the opposite of hallelujah
djuret - moment 22
midlake - bring down

imorgon bär det av till götet!!=)

:(

NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEJNEJNEJNEJBAJS!!!!!!!!!!!!!!!11

bakgator

Ibland känns det så avlägset att jag faktiskt har sett Springsteen live. Kanske för att även när jag står där bland alla människor och försöker förstå att det faktiskt är världens bäste musiker på scenen så är jag någon annanstans. Extas. Eufori. Jag förstår inte varför man håller på med droger när man kan hitta kickar på så många andra sätt. Och jag är tveksam till att det finns något knark som gör en mer hög än vad mannen nedan gör.





Inga ord behövs.

snö

det är snö överallt hela tiden. det går knappt att gå på gatorna. men det som oroar mig mest är tågtrafiken. jag vill liksom på en väldigt speciell grej på onsdag. vill återuppleva lite fina minnen. och om jag inte får det blir jag lackkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkk!

linn är en fin prick som anordnade en fin 18årsmiddag igår för massa fina tjejer. fint!

shout out louds

adam bebban carl ted eric

jamaica say you will

och jag var påväg att skriva ett långt inlägg om hur bra det var i sri lanka men det mår ingen bättre av. så därför räcker det kanske med att säga att jag lyssnar för tillfället mest på the byrds om dagarna. ljuset i mörkret liksom.

annars så blir jag i mina drömmar förföljd av barn som kräks på bussar.................. gör mörkret mörkare. men hey, det är lov imorgon och snart åker jag till götet. blir lite mysigt att känna sig sådär håkig igen. inte för att jag ens ska gå på håkan men göteborg får mig alltid att tänka tillbaka på en period jag hade som 14-åring då jag åkte landet runt för att se kaptenen. det var kul! har dock tappat räkningen över hur många gånger jag sett gänget live. men det rör sig väl om ett 20-tal. då stod man och trängdes längst fram och tyckte att det var det mysigaste som fanns. vattnet man fick där framme var det godaste man någonsin smakat och att gråta till sista låten för att sedan dansa iväg i en tango till whitest shade of pale med någon man tycker om var väl lite av en tradition. nu tycker jag mer om att stå och kramas med petra i utkanten. det blir liksom finare så.

men the byrds var det ja. lyssna bara:)

fint

är det okej om jag låtsas att jag är på en annan plats ikväll?

töntigast

är vad jag är. och jag hatar det. jag hatar att jag bryr mig och jag hatar att jag tror att jag vet mer än alla andra. jag vet inte ens om jag gör det. egentligen så gäller det ju bara ett par gitarrer, en bas, ett par trummor och ett piano. och en röst. världens finaste röst. världens finaste piano, gitarrer, bas, trummor. och det är så personligt för mig på en nivå som ingen någonsin kommer att förstå. det är verkligen det. och det är kanske det som är jobbigast av allt. att det betyder så mycket och när någon då kommer nära och vill förstå så blir jag bara arg över att alla försöker. JAG ÄR SÅ TÖNTIG!!!! sluta nu elin.

wincing the night away

och om någon skulle kunna få james mercer att pallra sig till sweden skulle jag må liiite bättre. men på fredag är det dans dans dans och vi dansar och du har så mjuka läppar. pepp!

fin

highlights

och det var dom jag kom på just nu

writer's block

är lite av ett perfekt album

I'm all about you, you're all about me

john pasche

jag vet inte om det är någon som känner igen denne man, john pasche. tänkte bara berätta att min mamma och hennes gäng hängde med honom när hon bodde i sri lanka för 25 år sen.. coolt som tusan. vi var även på en liten resort nu där det fanns en välkänd logga på en vägg som tydligen hade tecknats av en kille vid namn john för länge sen (nu var det dock bara konturerna kvar efter tsunamin). han var surfare hursomhelst och jag antar att ni kanske känner igen denna logga:

COOOLT! min mamma har hängt med killen som gjort kanske världens mest välkända mun, åt världens kanske mest välkända rockband!

 

sing your life

jag är lite sjuk. homesick kanske. lyssnar på please please please let me get what i want med the smiths. hörde morrisseys röst första gången när jag lyssnade på sing your life efter en hellströmkonsert för alltför många år sen.

walking down the line

man kanske kan tycka att jag mentalt borde ha landat nu. vant mig vid kyla och skola och inga roliga grejer. men tyvärr så är det inte riktigt så. jag vill tillbaka till sri lanka varje sekund av varje minut av varje timma av varje dag som går. att hitta de sköna människorna på fejjan gör inte saken bättre. dom är liksom fortfarande där, och njuter. usch!!!!!!!! idag fick jag en fråga om vad jag skulle bli när jag blev stor och jag svarade att jag skulle bli nomad. det är tamigfan sant. något liknande iallfall.

å andra sidan så hängde jag med de skönaste tjejorna i världen i helgen. så det var soft! vill kidnappa er och ta med er till sri lanka så att surfboysen kan lära oss surfa.

walking down the line med dylan (man bör även lyssna på arlo guthries version från woodstock, sjuuukt skön)