Phi Phi

Hejhopp! De andra ar ute och shoppar lite medans jag forsoker vakna till efter min harliga natt pa toaletten. Rakade ut for nagon slags matforgiftning igar.. Menmen, skulle val handa forr eller senare.

Nu har vi varit pa Phi Phi i snart en vecka. Kom i torsdags och aker imorgon mot Lipe. Innan var vi i Khao Lak och akte ut till Similan Islands for lite snorkling. Jattefint vatten men inga speciella farger eller sa. Vi har traffat manga hemifran lite har och var, superkul! Aker ner till Lipe i nagra dagar och sen over till Langkawi.

Phi Phi ar fint. Kommer inte ihag nagot alls utav den har on, men man forstar att manga aker hit. Ar valdigt mycket turister och svenskar, men en harlig stamning. Har haft sol alla dagar och bara chillat. Pa kvallarna finns det olika barer att ga till, Rolling Stoned blev var favorit med ett thailandskt band som spelar alla rockklassiker. De andra akte till Maya Beach idag medan jag lag i sangen, hade varit superfint! Vi har bott pa the Rock dar det antingen ar 16-dorms eller rum. Bodde en natt i ett dorm men det blev valdigt varmt, sa nu har vi haft tva rum istallet.

Bilder far komma lite senare, tar en valdans tid att ladda upp dem.
Pusspuss hoppas ni mar fint darhemma, det gor vi!

Sammanfattning

Skulle nu forsoka lagga in lite bilder men halften blev at fel hall trots att jag roterade dem.. Aja, hoppas ni sitter vid en laptop eller kan vrida pa huvudet.

än så länge är allt väl

Klockan ar atta och vi sitter och vantar pa taxin som ska ta oss till Koh Taos hamn. Vi lamnar varat hostel och vara rumskompisar sjunger och spelar Eagle Eye Cherry's Save Tonight, fast de andrar refrangen till Stay tonight, and fight the break of dawn. Det gor lite ont i hjartat. Dagarna och kvallarna och natterna och det gryningarna pa Koh Tao var underbara. Alla borjar komma upp fran stranden for att kopa billig men ack sa god Chang pa 7'eleven. For en kort stund funderar vi pa att boka om nattbatsbiljetten till morgondagen istallet. Men sedan tidigare vet vi att det ar bra att dra nar man har som roligast.

Tva timmar senare ligger vi pa roda 60-centimetersmadrasser med sakert 50 andra resande. Nattbaten har mysig belysning och vi har nu sju timmar av guppade framfor oss. Vissa somnar, andra kan inte hur mycket dom an forsoker.

Sen, nagonstans mellan drom och verklighet hors tre langa tutningar och det ar dags att stiga av for att ta buss fran Surat Thani till Krabi. Val framme vid Ao Nang beach inser vi att det inte kanns helt ratt, och en long tail-bat runt nagra klippor tar oss till Tan Soi. Vi mots inte nu av svenska turister i foppatofflor utan en strand dar 95% av besokarna har dreads och klattrar i bergen. Kontrasterna ar omatbara. Vi bar vara vaskor langs en lang stig upp i djungeln. Tittar du till vanster ser du en liten hippiebar dar det spelas Bob Marley och tittar du till hoger mots du av annu en. Vi far varan egen lilla bungalow dar vi om kvallarna sitter pa balkongen och dricker Chang, for att sedan ga ner till stranden och forsoker utmana de thailandska bartenderna pa att bygga klossar och spela andra spel. Bakom oss gar pojkarna med dreads pa lina och nagon klattrar i traden. Allt ar som det ska vara.



Om nagra dagar aker vi till Khao Lak for att vandra i djungeln och aka ut till Similian och Surin islands for lite snorkling. Sedan bar det av soderut mot Satun och Tarutao. Allt ar fint, allt ar val. Hoppas ni mar bra dar hemma!

Koh Tao

Hejhej! Nu ar vi framme och snart borta fran Koh Tao. Kom hit i fredags och har chillat garnet sen dess vilket kanns skont. Tog en buss fran Bangkok och akte sen ut hit med bat. Allt gar bra och allt ar sa jattejatteharligt hela tiden sa jag tycker inte det ar sa kul att sitta vid datorn. Om nagon dag drar vi vidare mot Krabi. Igar var vi ute har och kom hem alldeles for sent men det var det vart. Ska skriva battre nagon dag.

Hejdaa ha det fint

khao san road

Hejhej! Nu ar vi pa Khao San Road i Bangkok. Blev andrat flyg igen sa allt gick mycket smidigare och vi kom hit igar kvall. Bor helt ok supernara Khao San. Har ar det jattemycket fest och kuligheter, kanske blir nagon ol ikvall! Ska kolla lite om vi kan ga pa thai boxning eller nagot nu. Har inte sa mycket att skriva, tankte bara saga att vi lever. Drar troligtvis till Koh Phangan imorgon med nattbuss.

HEJDAA hors nagon gang

Books

Funderar lite på hur jag ska få plats med alla mina böcker i ryggsäcken..

Guide

Fick en lonely planet av mina fina kollegor i arbetslaget! Kommer sakna dom hela bunten.

en enkelbiljett

Okej. Kanske ska skriva några rader.

På torsdag är det ett år sen jag flög till Sri Lanka. Spenderade mitt jullov på bästa möjliga sätt med den finaste flickan i hela världen, Ida. Ida och Pao och Karin var i Indien och sen så möttes vi helt plötsligt där, på Colombos flygplats. Jag var blek och dom var bruna. Jag hade så roligt i Sri Lanka förra året. Det finns så många saker som man försöker återberätta men oavsett hur detaljrik och utdragen historien blir så blir den aldrig sådär som den kändes och doftade just då. Så jag ska inte återberätta alla dom där kvällarna. Vad jag ska berätta är att när jag kom hem från den där lilla ön långt borta så visste jag att redan om ett år skulle jag vara där någonstans igen. Den tanken och det målet har varit ljuset under de senaste vintrarna. Jag visste inte hur det skulle gå till men jag visste att det skulle bli av. Problemet var ju det där med Ida.. Jag har alltid föreställt mig att hon och jag ska resa tillsammans och göra alla saker vi vill göra tillsammans. Vi är ibland ganska olika, Ida och jag. Jag stänger av mina känslor när något blir jobbigt medan hon pratar och gråter. Jag velar inte så mycket, Ida bestämmer sig sällan. Ida är snällast av oss två. Mer förstående och inte alls lika frispråkig. Men, när det kommer till hur allt runtomkring oss ska vara och vart man kanske vill i livet och vilken musik som får spelas så är vi extremt lika. Därför skulle vi åka tillsammans. Sen fyllde Ida 21 och skulle börja plugga till hösten. Jag vet att vi någon dag kommer resa tillsammans igen, men inte just nu. Det kändes lite trist men jag bestämde mig genast för att åka även om hon inte kunde följa med.  Även om det betydde att jag åkte själv.

Om tre veckor ganska precis går vi, Marina, Cornelia, Johanna och jag, på ett flygplan från London mot Bombay, som sedan tar oss vidare mot Bangkok. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev så himla mycket bättre. Jag får några att uppleva allt med. För på något sätt, förra året, så kändes det som om jag avbröt Ida och hennes vänners resa. Jag kom in där på något hörn när dom var på sitt äventyr. Nu är det vårat äventyr, och det känns så himla himla bra att jag ska få dela det med dom här tjejerna. Vi ska få skriva egna minnen och berätta egna historier. Det kommer bara vara vi fyra som till fullo förstår alla dom där interna och galna historierna som man som utomstående bara halvt vill lyssna till. (Bortsett från mamma, som alltid vill höra allt!:))

Så, om tre veckor flyr vi verkligheten och allt det där.
Och jag längtar så mycket.
Jag har längtat i flera år nu.

Tre små veckor

Pepparkaka

Sitter på jobbet och äter pepparkakor. Börjar nästan få lite ont i magen. Tar nog några till.

Ikväll ska vi kanske försöka slänga ihop en liten resrutt, några dos and don'ts. Det är en månad kvar. Trettioen dagar. Sjuhundrafyrtiofyra timmar. Fyrtiofyratusensexhundrafyrtio sekunder. Ungefär!