Books

Funderar lite på hur jag ska få plats med alla mina böcker i ryggsäcken..

Guide

Fick en lonely planet av mina fina kollegor i arbetslaget! Kommer sakna dom hela bunten.

en enkelbiljett

Okej. Kanske ska skriva några rader.

På torsdag är det ett år sen jag flög till Sri Lanka. Spenderade mitt jullov på bästa möjliga sätt med den finaste flickan i hela världen, Ida. Ida och Pao och Karin var i Indien och sen så möttes vi helt plötsligt där, på Colombos flygplats. Jag var blek och dom var bruna. Jag hade så roligt i Sri Lanka förra året. Det finns så många saker som man försöker återberätta men oavsett hur detaljrik och utdragen historien blir så blir den aldrig sådär som den kändes och doftade just då. Så jag ska inte återberätta alla dom där kvällarna. Vad jag ska berätta är att när jag kom hem från den där lilla ön långt borta så visste jag att redan om ett år skulle jag vara där någonstans igen. Den tanken och det målet har varit ljuset under de senaste vintrarna. Jag visste inte hur det skulle gå till men jag visste att det skulle bli av. Problemet var ju det där med Ida.. Jag har alltid föreställt mig att hon och jag ska resa tillsammans och göra alla saker vi vill göra tillsammans. Vi är ibland ganska olika, Ida och jag. Jag stänger av mina känslor när något blir jobbigt medan hon pratar och gråter. Jag velar inte så mycket, Ida bestämmer sig sällan. Ida är snällast av oss två. Mer förstående och inte alls lika frispråkig. Men, när det kommer till hur allt runtomkring oss ska vara och vart man kanske vill i livet och vilken musik som får spelas så är vi extremt lika. Därför skulle vi åka tillsammans. Sen fyllde Ida 21 och skulle börja plugga till hösten. Jag vet att vi någon dag kommer resa tillsammans igen, men inte just nu. Det kändes lite trist men jag bestämde mig genast för att åka även om hon inte kunde följa med.  Även om det betydde att jag åkte själv.

Om tre veckor ganska precis går vi, Marina, Cornelia, Johanna och jag, på ett flygplan från London mot Bombay, som sedan tar oss vidare mot Bangkok. Det blev inte alls som jag tänkt mig. Det blev så himla mycket bättre. Jag får några att uppleva allt med. För på något sätt, förra året, så kändes det som om jag avbröt Ida och hennes vänners resa. Jag kom in där på något hörn när dom var på sitt äventyr. Nu är det vårat äventyr, och det känns så himla himla bra att jag ska få dela det med dom här tjejerna. Vi ska få skriva egna minnen och berätta egna historier. Det kommer bara vara vi fyra som till fullo förstår alla dom där interna och galna historierna som man som utomstående bara halvt vill lyssna till. (Bortsett från mamma, som alltid vill höra allt!:))

Så, om tre veckor flyr vi verkligheten och allt det där.
Och jag längtar så mycket.
Jag har längtat i flera år nu.

Tre små veckor

Pepparkaka

Sitter på jobbet och äter pepparkakor. Börjar nästan få lite ont i magen. Tar nog några till.

Ikväll ska vi kanske försöka slänga ihop en liten resrutt, några dos and don'ts. Det är en månad kvar. Trettioen dagar. Sjuhundrafyrtiofyra timmar. Fyrtiofyratusensexhundrafyrtio sekunder. Ungefär!