jamaica say you will

och jag var påväg att skriva ett långt inlägg om hur bra det var i sri lanka men det mår ingen bättre av. så därför räcker det kanske med att säga att jag lyssnar för tillfället mest på the byrds om dagarna. ljuset i mörkret liksom.

annars så blir jag i mina drömmar förföljd av barn som kräks på bussar.................. gör mörkret mörkare. men hey, det är lov imorgon och snart åker jag till götet. blir lite mysigt att känna sig sådär håkig igen. inte för att jag ens ska gå på håkan men göteborg får mig alltid att tänka tillbaka på en period jag hade som 14-åring då jag åkte landet runt för att se kaptenen. det var kul! har dock tappat räkningen över hur många gånger jag sett gänget live. men det rör sig väl om ett 20-tal. då stod man och trängdes längst fram och tyckte att det var det mysigaste som fanns. vattnet man fick där framme var det godaste man någonsin smakat och att gråta till sista låten för att sedan dansa iväg i en tango till whitest shade of pale med någon man tycker om var väl lite av en tradition. nu tycker jag mer om att stå och kramas med petra i utkanten. det blir liksom finare så.

men the byrds var det ja. lyssna bara:)