spring makes us sing

Och även om det vid den tidpunkten kändes som en omöjlighet så blir det faktiskt ljusare. Solen stannar lite längre om dagarna och värmer lite mer under ögonen. Snön smälter ju faktiskt i år igen trots att den just då var djupare än någonsin. Vi börjar omvandla de sena kvällarna till tidiga mornar och alla börjar nu på riktigt drömma om den där sommaren. Den där sommaren som ska bli den bästa någonsin. I tanken är vi redan där. Det är väl det som är det finaste med våren. Att drömmarna inte är riktigt lika långt ifrån att bli förverkligade och förevigade. Det börjar finnas hopp om nattdopp i månljuset vid en brygga. Det börjar finnas hopp om myggbett som kliar och ryggar som svettas när man i eftermiddagssolen står och ser det där bandet som aldrig kommer att låta bättre än vad det gör just då. Våren känns för mig alltid som början på allting. Allt det där man älskar ligger framför fötterna som bara längtar efter att få ta det första danssteget. Men våren låter oss längta lite till, håller oss kvar lite längre, så att när sommaren väl tar fart är musiken högre och strålkastarna starkare än någonsin.